FÖRSTA VÅRFESTEN.
Först promenerade han in i festrummet hand i hand med en annan liten panda. Något av det sötaste jag sett. Sen blev han alldeles förskräckt över alla främmande vuxna människor, såg mamma i publiken och förstod inte alls varför han inte fick komma till mamma. Tårar och gråt. “Mammaaa”, snyftade en liten olycklig panda. Sen fick han komma i mammas famn och programmet kunde börja. Och även om mitt barn inte sjöng så var det så gulligt att jag nästan fick tårar i ögonen.
Sen blev det glass och kaka. Och Elliot tyckte att det var en riktigt lyckad vårfest trots allt. “Mera kaka”, sa han. “Mera saft!”
Och sen kom vi hem och städade och skurade hela lägenheten. Nu är jag överlycklig för imorgon har jag ledig dag, och jag har ingen orsak i världen att städa. Jag ska bara vara ledig och mysa.












